Mittwoch, 17. Juni 2015

Efter regnet... Andakt vid midsommarfirandet i Köln

(Betraktelsen fick skrivas om tidigt i lördags morse. Inspiration kommer, om man bortser från själva vädret, främst från Maria Bergius Krämer)



Sommar, sommar, sommar,
men det är inte så mycket till dans i folkets park,
och inga picknickfiltar på roddklubbens gröna
men ack så dyblöta äng.
Sommaren är kort,
det mesta regnar bort,
men måste det regna just idag?
Kan inte du beställa solsken,
var det någon som undrade häromdagen,
du som av yrkesmässiga skäl ändå borde ha
bra kontakter till vem det än är
som ställer och styr däruppe?

Men den som ställer och styr däruppe
kanske tyckte att det på tiden
att det regnade lite, just idag.
Fråga mina sloknade blommor i trädgården,
fråga det knastrande, gulnade gräset,
fråga den torra markens sprickor,
fråga allt det som väckts till nytt liv efter regnet,
se dig omkring och upptäck
den vackra och lysande grönskan
nu när de senaste dagarnas damm har sköljts bort.

Åh jag vandrar
i ett sommarregn
Ett regn som svalkar sanningen
Ett regn som sköljer dumheten
som vandrar
i ett sommarregn
så sjunger Per Gessle i musikgruppen Gyllene tider.

Sommarregn i all ära, men måste det regna just idag,
då vi firar vår anrika midsommarfest?
Kanske just det.
Jag ringde styrelsen i förmiddags, för jag undrade:
Blir det något firande i dag?
Absolut, sa de, då får vi väl trängas ihop under taket här.
Och när vi lagt på,
så tänkte jag att det kanske ligger en djupare mening
i det plaskande midsommarregnet,
som åtminstone då höll på att ösa ner utanför mitt fönster.
För ibland blir det inte som man har planerat.
Livet kommer emellan, helt enkelt.
Och visst kan man tycka att det är dumt,
och visst kan man gå omkring hela dagen
med bitter min och bistra tankar,
och mumla om hur orättvist det är,
hur synd om alla förberedelserna.
Men jag tror att man kan välja att acceptera det
och göra det bästa av situationen.
„Det blir aldrig fel, det blir bara annorlunda“,
var de någon som sa i min hemförsamling i Askim utanför Göteborg,
när årets tipsvandring precis blivit inställd pga åskväder
för ett par år sen.
Och precis som vi gör idag så bestämde vi oss då
att fira så bra det bara går,
och vad ska jag säga: Det blev en mycket lyckad eftermiddag.

Livet blir inte alltid så som vi har tänkt oss.
Och det kanske är bra att vi påminns om det då och då,
att våra prioriteringar inte alltid håller,
och att vi blir tvungna att släppa våra krav på perfektion
och öppna oss för nya möjligheter
bortom allt det som vi kan föreställa oss.

Ibland är den bästa festen den som börjar lite trögt och stapplande,
ibland är det lättare att brista ut i gapskratt när mascaran ändå runnit nerför ansiktet,
ibland leder det trånga myllret under ett skyddande tak
till spännande möten, givande samtal och nya bekantskap.
Ibland är det bara att göra som barnen
och ha kul ändå.

Kära vänner, om vi inte gjort det än,
så tycker jag att vi ska bestämma oss nu
för att ha en riktigt härlig dag tillsammans
härute i det gröna.

Där den som styr och ställer däruppe
är i full fart med att skapa nytt liv.


Hör, nu har regnet slutat att falla
Se, nu är luften klar och blå
Det är skönt att andas
Se, solen bryter äntligen fram
Och trollar med varje blad och strå
Jorden doftar ny
Solen värmer mot din hy
Allting har vilat
Allting får liv igen.
(Mats Nörklid)


Amen.